Det blev lite inköp..


Råkade bli lite inköp idag! Detta plus nya gummityglar och ridhandskar.. Oops!
Vem är Johanna?
Johanna, 17 år ung från västra Stockholm. Jag bor i ett stort villaområde byggt omkring 1900-1930 i en stor gul villa med en mysig trädgård. Min skola ligger 300m från mitt hus där jag läser samhällsvetenskap första året. Jag vet egentligen inte vad jag vill jobba med och jag velar mellan allt ifrån beridare till psykolog, så jag har väldigt svårt att bestämma mig.
Mina vänner beskriver mig som positiv, hyperaktiv och envis - någonting som också syns igenom denna blogg. Jag har åsikter om det mesta och kan inte lämna en diskussion utan att ha fått sista ordet.

På min spellista spelas allting från Eminem till Lana Del Rey men allra närmast hjärtat ligger helt klart indierockbandet Imagine Dragons och Florence Welch underbara Florence + the machine. Förutom att lyssna på musik så spelar jag en hel del gitarr i perioder men det har inte blivit mycket på den sista tiden. Jag är en dyrkare av serier och böcker av alla dess slag. Mina favoritserier är True Blood och Vampire Diaries och den bästa boken är helt klart Hunger games-triologin samt Harry Potter. Jag är alltså en fantasynörd utan dess like som gärna drömmer sig bort under långa skoldagar.
Ridningen började jag med när jag var 6 år gammal och då var det knatteridning runt omkring i ett ridhus i skritt och trav med pappa som sprang bredvid och höll i tyglarna. Snabbt utvecklades mitt lilla intresse till något större och jag började rida på ridskola som 7-åring upp till jag var 13 år och då skaffade medryttarhäst, en underbar nordsvensk valack på 7 år som tyvärr dog i en tragisk olycka 2010 och jag var helt förkrossad.
Ridningen började jag med när jag var 6 år gammal och då var det knatteridning runt omkring i ett ridhus i skritt och trav med pappa som sprang bredvid och höll i tyglarna. Snabbt utvecklades mitt lilla intresse till något större och jag började rida på ridskola som 7-åring upp till jag var 13 år och då skaffade medryttarhäst, en underbar nordsvensk valack på 7 år som tyvärr dog i en tragisk olycka 2010 och jag var helt förkrossad.
Efter detta la jag ridningen på hyllan och tränade väldigt mycket löpning vilket resulterade i att jag utvecklade svåraste graden av anorexia nervosa. Jag var ett tag så sjuk att jag trodde att jag skulle gå upp av att borsta tänderna med tandkräm eller dricka en kopp med thé samt gick i behandling. Livet fick sina vändningar men idag mår jag bättre än någonsin!

Idag är jag stolt fodervärd åt Elwis, en 6-årig New Forest-ponny som är precis som mig; envis och med mycket humör. Han är dressyrstammad e: Stackarps Peeron RNF 176 som har gått ponny-SM i dressyr samt nationell FEI kür. Vi siktar däremot lite lägre då detta är mitt sista ponnyår. Vi planerar att starta LB:1 och LA:1 i maj och verkligen känna oss trygga på tävlingsplatsen. Elwis är en underbar ponny att jobba med som vem som helst kan sitta på, men att rida igenom är han knepig och som min tränare uttrycker det "väldigt ihärdig". Under sommaren 2013 måste jag lämna Elwis åt sidan och gå vidare upp på storhäst, någonting som känns outhärdligt just nu.
Knoppar


Idag körde vi lite knoppövning på Elwis för att få lite förståelse över hans tjocka ponnyman. Till slut med lite hjälp så blev det mycket bra och nu taggar jag extra mycket tävlingar så fort som möjligt, han är verkligen i toppform just nu!
Dressyrträning 25/3
Elwis idag, var ska man börja? Herre min skapare vad han var fin! Han gick i perfekt form, gjorde stundtals riktigt bra skänkelvikningar, fattade galopp precis när jag bad om det och hans mellantrav var verkligen to die for. Vi fick massa fint beröm och Maritha är säker på att han kan gå riktigt långt inom dressyren om vi fortsätter såhär. Varför måste jag fylla 18 iår för?
Från förra veckan.

Världens bästa

Jag har inte träffat Elwis på 2 dagar nu.. It's killing me!
Imorgon blir det i alla fall Maritha-träning, finally!
Imorgon blir det i alla fall Maritha-träning, finally!
Kärlek



Nikon D7000 - Nikkor 35/1.8
f/4.5 1/60 ISO 200
f/4.5 1/60 ISO 200
Inse vilken slags ryttare du är
För att kunna utvecklas som ryttare så måste man se till sina svagheter respektive styrkor. Detta är en jättenyttig övning för ryttare på alla nivåer och som jag tycker hjälper mig att utvecklas.
- Jag har stundtals en alldeles för rörlig hand vilket leder till att Elwis blir obalanserad i kroppen och då blir springig och okoncentrerad. Detta har successivt blivit bättre under mina Maritha-träningar men eftersom jag gör detta omedvetet, som en reflex, måste jag tänka på det HELA tiden under ridpassen. Detta gäller dock endast vid lättridning.
- Att bli irriterad på hästen ibland är mänskligt men jag är en sådan som vill bli arg på hästen. Jag tycker om att bråka litegranna för att få fram mer tryck hos hästen, vilket ofta resulterar i att hästen blir väldigt irriterad på mig och vår relation blir sämre.
+ I min ridning har jag hört att jag har lätt att förstå när jag ska göra olika saker, och även gör dom i rätt hundradelssekund. En av dom finaste komplimangerna jag har fått var av min ridlärare för 3 år sedan då hon utbrast efter lektionen: "Johanna, jag har aldrig under mina år som ridlärare sett någon med sådan ridförståelse som du". Åh vad det verkligen värmde!
+ Jag har rätt bra tålamod och kan pröva olika saker för att få ut det jag vill ha av passet. Att träna själv är inte någon större svårighet för mig, om jag har fått en uppgift tidigare av min tränare.
Vad är du bra/dålig på?
Hur vet jag att hästen gör rätt?
En fråga som jag ofta ställer mig; hur vet jag att hästen gör rätt? Ska jag som ryttare gå på känsla eller måste jag se med kritiska ögon hur det ser ut under passet? Hur gör jag utan tränare på plats?
Jag är en spegelnörd. Nu har jag erkännt det. Jag skäms för det, men det går inte att ändra på. Så fort en spegel kommer upp så måste jag granska mig själv och hur hästen går - till både fördel och nackdel. Speglarna i ridhuset är ett extremt bra redskap för att se hur hästen går och hur man själv sitter och verkar på hästryggen, men det förstör vår känsla för vad som känns rätt och vad som känns fel. Ridning handlar för mig till 90% av känsla, 10% av mod och adrenalin.
Jag är en spegelnörd. Nu har jag erkännt det. Jag skäms för det, men det går inte att ändra på. Så fort en spegel kommer upp så måste jag granska mig själv och hur hästen går - till både fördel och nackdel. Speglarna i ridhuset är ett extremt bra redskap för att se hur hästen går och hur man själv sitter och verkar på hästryggen, men det förstör vår känsla för vad som känns rätt och vad som känns fel. Ridning handlar för mig till 90% av känsla, 10% av mod och adrenalin.
Huvudsakligen tror jag att det handlar om att hitta balans mellan att granska och ha en känsla. Inne på dressyrbanan kan känslan vara toppebra medan resultatet inte blev detsamma. Det är trots känslan mellan dig och hästen som räknas, vad ni som ekipage kan framföra. För en erfaren ryttare gäller: om det känns rätt, då är det rätt.
Elwis jobbar korrekt med bakbenen och ryggen på denna bild. Han går i en relativt hög form för att vara en 6-åring och hans svans är lite höjd, vilket tyder på att han höjer upp ryggmusklerna och bär sig själv.

Russföl



Nikon D7000 - Nikkor 35
f/2.8 1/50sek ISO 400
f/2.8 1/50sek ISO 400
Bästa platsen på hela jordklotet



..Stallet såklart!